Rock bottom

Att vara låtskrivare är ofta ett ensamt jobb med tuffa arbetsvillkor. Det är tajta deadlines,prestationspress, hård konkurrens och osäker inkomst. Om du dessutom är artist blir det ofta ännu mer stress, med mycket resor och sena kvällar.

– När du turnerar har du nya arbetsplatser varje kväll. Det innebär också nya arbetsgivare – som sällan ens ser sig själva som just arbetsgivare, utan som beställare. Det är klart att det skapar ett glapp och en stress, säger Ragnar Berthling, vid Musikcentrum Öst, som arbetar för att förbättra villkoren för musiker i landet.

Han hänvisar också till en undersökning gjord av musikbranschen i Storbritannien. Den visar att psykisk ohälsa är tre gånger vanligare bland musiker än i samhället i stort. Enligt studien har runt 70 procent av musikerna i Storbritannien upplevt panikattacker, stark ångest eller depression. Ragnar Berthling är övertygad om att bilden är ungefär densamma i Sverige.

– Jag kan faktiskt inte komma på någon annan kreativ bransch där man tar så dåligt hand om dem som skapar innehållet. Alla frilansjobb innebär naturligtvis en viss stress och osäker inkomst, men jag vet inget annat jobb där du jobbar ensam på samma sätt.

– Vi ser tydligt hur bristen på långsiktighet i branschen skapar en stress. Det är en väldigt stor

skillnad mot att ha en anställning. För då har du en plan för ditt arbete och om du inte hinner klart det

du ska kan du skjuta upp det till morgondagen.

Bland musiker finns naturligtvis de som har stöd, till exempel ett management som hjälper dem. Men det räcker inte, menar Ragnar Berthling.

– Det beror på vilken nivå du ligger på och delvis i vilken genre. Inom till exempel jazz och folkmusik ligger oftast ansvaret för bland annat bokningar, ekonomi, och PR på artisterna själva. Det är inte alls säkert att du som kreatör ens är bra på de bitarna, säger Ragnar Berthling.

– Allt detta skapar en fragmenterad yrkessituation. Det säger sig självt att det i sin tur skapar en långsiktig stress som är nötande. Om musikern och kreatören i stället kan få stöttning så att alla dessa bitar fungerar, ger det naturligtvis ett annat lugn. På så vis frigörs tid så att hen kan fokusera på det hen är bra på – musik.

Karin Engquist är allmänläkare, som vidareutbildat sig kring rörelseorganens funktion och behandling samt i KBT. Hon påbörjade musikerutbildning på cello och har alltid hållit på med musik på sin fritid. Hon har på så vis kommit i kontakt med många musiker som lider av olika typer av ohälsa. Det ledde till att hon startade Artist- och musikerhälsan för 22 år sedan. Hon menar att kreatörer ofta ställer mycket höga krav på sig själva.

– Det är ganska sällan de går hem och känner sig nöjda med det de har presterat. Snarare verkar det perfektionistiska förhållningssättet mer eller mindre vara inbyggt både i utbildningarna och i yrkeslivet. Det säger sig självt att det skapar en stress, att alltid försöka vara på väg att göra det bättre. Det här är väldigt tydligt inom den klassiska genren, men finns i alla genrer, säger hon.

Resultatet blir ofta tydlig påverkan på hälsan – ibland både fysiskt och psykiskt.

– Det vanligaste när de kommer till mig, är någon typ av smärtproblematik, men det kan likväl vara mer av psykologisk natur. Jag märker ju att det hänger nära samman med stress. När vi känner

stress inrättar vi vår kropp och våra rörelser med instrumentet på ett sätt som ofta ger överbelastning av vissa strukturer och då kan ge smärta.

– Många musiker kan också berätta om hur stressen och pressen kan leda till viss självmedicinering med till exempel alkohol. Ibland blir konsekvensen att man till slut måste ta timeout.

Den där onda cirkeln vill Karin Engquist bryta. Bland annat vill hon skapa en större medvetenhet hos kreatörerna

själva. För om man är medveten om vad som kan skapa ohälsa, så blir det mer självklart var början till förändring ska ske och på det viset lättare att hantera och åtgärda. I och med att många kreatörer lider av orimligt höga prestationskrav är det också viktigt att ta stöd utifrån. Om du är en musiker som står på scenen kan det vara klokt att ta sig tid för återkoppling efter varje framträdande. Att tillsammans med en mentor eller vän reflektera över hur det gick.

– På så vis kan artisten oftast landa i en mer realistisk och sann bild av framträdandet och förhoppningsvis känna sig mer tillfreds med vad hen har uppnått just nu. Det är också viktigt att tänka över turnéplanen och se till att det finns tid för återhämtning. säger Karin Engquist.

Både Karin Engquist och Ragnar Berthling vill nu förbättra situationen för landets musiker och musikskapare. De hoppas att branschen och utbildningarna ska bli mer uppmärksamma på de arbetsförhållanden som

dagens kreatörer lever med och ta större ansvar.

– Det är inte enkelt, men jag tror att lösningen ligger i att olika parter i branschen går samman och försöker ta ett långsiktigt grepp. Att de skapar en struktur som mer liknar den man har med en arbetsgivare och som ger bättre trygghet, säger Ragnar Berthling.

– För den professionella stöttningen är svag i Sverige i dag, framför allt på agentursidan. Då måste branschen som helhet ta ett större ansvar.

Utbildningarna kan också hjälpa till, menar Karin Engquist, som har jobbat i många år som studentläkare på Musikhögskolan i Malmö.

– De kan bland annat göra eleverna medvetna om problematiken och att redan under studietiden arbeta med personlig utveckling och stresshantering med tanke på de konstnärliga utmaningarna. Som musiker är det också avgörande vilken kunskap du har om hur kroppen fungerar i en musikersituation och vad kroppen behöver för god funktion och återhämtning.

– Att vara sin ”egen” och ta ansvar för allt från själva ”musikprodukten” till hur det ska se ut på scenen, var man ska bo och så vidare är ju en ”multitaskingsituation” som är extra krävande.

Publicerad i Stim-Magasinet #2 2018
Text: Pia Runfors
Illustration: SaraMara