"Kriser drabbar de små aktörerna främst" – forskaren Daniel Johansson om nya rapporten
Tajmingen kunde inte ha varit lämpligare. I en tid när de kulturella och kreativa näringarna drabbats hårt i spåren av pandemin är debatten kring behovet av stöd till den tidigare så självförsörjande musikbranschen mer aktuell än någonsin. Men när Daniel Johansson tillfrågades om han ville skriva en rapport kring det svenska musikundret för ca ett år sedan hade få kunnat ana vilket omtumlande år som väntade, både för musikbranschen och samhället i stort.
– Att rapportens tillblivande passar så bra in i den situationen vi befinner oss just nu, med pandemin och ett nytt EU-direktiv som ska implementeras, var nog mer en tillfällighet.
Han berättar att rapporten är en del i en serie beskrivande policyrapporter kring svenska branscher som kan kallas ”under”, initierat av Entreprenörsskapsforum. Förutom musikbranschen handlar det om dataspel, mode och tech. Syftet är att rapporterna ska fungera som branschintroduktioner för lagstiftare, beslutsfattare, politiker, och samtidigt visa på vilka behov de olika branscherna har.
– Jag hoppas och tror att den kommer kunna användas som både kunskapsunderlag för att förstå de olika aktörernas villkor i musikbranschen, men också för att tydliggöra vad som är de viktigaste potentiella åtgärderna framöver.
Vad är den största lärdomen branschen bör ta med sig från tidigare och nuvarande kriser, i din mening?
– Att det ofta tar lång tid innan branschens aktörer fullt ut återhämtar sig, och att kriser drabbar de små aktörerna främst. Så här i efterhand är det nästan makalöst att det inte fanns några som helst stödfunktioner under fildelningskrisen på 00-talet, när så många aktörer drabbades. För den som kommer ihåg hur tongången var då, så lät det nästan lite som om det enbart var musikskaparnas och branschens eget fel att krisen uppstått.
– Under den nuvarande pandemin har jag ibland upplevt lite samma tongångar, ”varför ska kulturen få så mycket stöd”? Många förstår helt enkelt inte de arbetsvillkor som musiker och musikskapare verkar under, samtidigt som de älskar att konsumera musiken som skapas.
– Beslutsfattare och politiker måste förstå att det krävs långsiktiga formaliserade stöd under extraordinära omständigheter, med ett starkt fokus på de små aktörerna, samt att de samhälleliga institutionerna som t.ex. Försäkringskassan, Skatteverket och A-kassan behöver skapa mycket mer strömlinjeformade funktioner som passar musikens aktörer och verklighet.
Hur ser du på framtiden för Sveriges musikbransch och det ”svenska musikundret”?
– Om man enbart ser till siffrorna under de senaste åren, så ser det ju positivt ut. Musikexporten har fortsatt att öka år för år, och vi har ett musikunder som idag även innefattar apptillverkare, streamingtjänster, techbolag, förutom artister och låtskrivare. Det finns dock ett par saker man kan vara orolig över: 1) Det finns en tendens att sälja kataloger till villiga investerare och köpare i utlandet, vilket innebär att det som tidigare har varit intäkter till Sverige istället landar utomlands, 2) Även om Sverige är framstående ur ett tech-perspektiv, blir företag uppköpta på löpande band vilket innebär att ekonomin flyttar någon annanstans.
– De pengar som snurrar i det ”nya” musikundret behöver på ett tydligare sätt komma kärnprodukten tillgodo. Med det menar jag att återväxten och långsiktigheten kräver att den här parallella musikekonomin som växt fram, med börsintroduktioner, riskkapital, tech-utveckling idag främst gynnar entreprenörer och investerare.
Han pekar på det paradoxala i att mellanhänderna – streamingtjänster, apptillverkare, distributörer osv – har lättare att få lån och kapital, än de som skapar själva kärnprodukten.
– Här finns det jättemycket att göra för att skapa funktioner och beräkningsmodeller om framtida intäkter som t.ex. skulle kunna användas av låtskrivare när de behöver ta banklån för ny utrustning, eller helt enkelt för att kunna ägna tid åt musikskapande. Där är vi inte än, men jag hoppas att den här rapporten kan vara ett steg på vägen för politiker och lagstiftare att inse att på samma sätt som man börjar prata om dataspel som en ny ”basnäring”, är musiken det.