Hallå där, Karin Inde, nyvald ordförande för KLYS!
Du har själv en bakgrund inom musiken – berätta!
Ja, jag är musiker, sångerska och kompositör i grunden. Efter att jag var klar med musikerlinjen i Göteborg så levde jag som frilansande musiker, projektledare och lärare med egen firma i många år. Jag släppte bland annat fyra skivor i eget namn, medverkade på många andras och har genom åren spelat i olika konstellationer på konsertföreningar, konserthus och många skolor runtom i landet. Som verksamhetsledare blir musikutövandet högst begränsat, men alla som är anställda på Musikcentrum är också musiker.
Vilka frågor vill du påverka som ordförande för KLYS?
Pandemin har ju satt fingret på att kulturskapare i mångt och mycket står utanför samhällets trygghetssystem. Den frågan står förstås högst på agendan. Och här behöver vi jobba brett politiskt. Det är lika mycket en arbetsmarknadspolitisk och näringspolitisk fråga som den är kulturpolitisk.
En annan otroligt aktuell fråga är ju hur digitaliseringen fungerar för kulturskapare. Eller ja, inte fungerar. Strömningstjänster och alla digitala konserter nu under pandemin ökar ju tillgängligheten till kulturen otroligt mycket, men vi är i akut behov av fungerande modeller för att betala eller fördela intäkter till de som faktiskt skapar det som sprids. Det handlar både om arbetsvillkor och upphovsrätt.
KLYS medlemsorganisationer driver redan de här frågorna både gemensamt och enskilt, men vi måste förstås öka farten ännu mer. Det är fortfarande långt kvar tills vi är framme.
Pandemin har varit extremt tuff för musikskaparna, vad är dina erfarenheter och tankar om arbetet framåt?
Jag är orolig över hur många professionella musikskapare och utövare som kommer att hinna lämna yrket innan pandemin är över. Och jag tänker också på alla de som var på gång att etablera sig före pandemin och tvingades välja en annan väg i krisen. Nästa vecka öppnar vi Musikcentrums uppföljande enkät ett år efter den senaste. Redan då visade den att var tredje musiker var på väg bort från yrket.
Just nu finns väl ändå ett visst ljus i fjärran med publiktak som höjs och spelningar som börjar bokas på för nästa säsong. Måtte det bara gå åt rätt håll nu. Och även om det gör det från och med nu, så kommer det krävas både tid och resurser innan Sveriges kulturliv är på banan igen. Att tidigare lättnader under krisen, som t ex pausade amorteringskrav på bostadslån, redan återgår till det normala nu i höst känns väldigt hårt för de som arbetar inom kulturlivet - de har ju fortfarande i det närmaste ett arbetsförbud och ofta långa ledtider från bokning till arbete.
Vilka andra frågor är viktiga för att skapa ett levande kulturliv?
Min främsta uppgift som ordförande för KLYS är att få de fjorton medlemsorganisationerna att samarbeta om precis allt de kan enas kring. Det är ju aldrig speciellt lätt att samarbeta och det tar ofta mer tid än att göra saker själv, men det är samtidigt det enda som gäller om vi ska komma någonstans långsiktigt. Och i KLYS fall handlar det om att komma längre när det gäller villkoren för Sveriges kulturliv och mediasfär i allmänhet och Sveriges kulturskapare i synnerhet.
Som den musiknörd jag är i grunden, kommer jag också se till att lära mig allt jag kan om de kultur- och mediaområden som är mer ny mark för mig.
KLYS utgör en samlad röst för yrkesverksamma kulturskapare i Sverige. De företräder genom sina 14 medlemsorganisationer ca 30 000 konstnärligt yrkesverksamma inom områdena ord, ton, scen/film och bild/form i frågor av gemensamt intresse.
KLYS står för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Alla anslutna organisationer är självständiga och KLYS verksamhet bygger på enigheten mellan dem.