Gradering av musikaliska verk

Det som styr graderingen är verkets form, struktur, komplexitet och "kontroll över klangligt resultat". Graderingen görs av Stims musikkonsulent och eventuella synpunkter på graderingen behandlas av graderingskommittén.

Syftet med graderingen är att kompensera tonsättare av verk som kräver särskilt stor arbetsinsats, där verket har begränsade möjligheter att framföras. Det är inte en bedömning av musikens konstnärliga kvalitet.

Vid graderingen tar man hänsyn till följande:

• Form

  Verkets storformella uppbyggnad
  Verkets disposition. Förhållandet mellan verkets formdelar/formelement.

• Struktur

  Relationen mellan de kompositoriska elementen
  Satsbyggnad. Antal stämmor/skikt och förhållandet mellan dessa.

• Komplexitet

  Sammansättningen av de kompositoriska elementen
  Utformning av stämmor/skikt. Informationsmängd och detaljrikedom.

• Kompositörens kontroll över det klangliga resultatet

  Kontroll genom partitur eller annan förlaga. Med kontroll menas till exempel detaljrikedom när det gäller instrumentation, föredragsbeteckningar och dynamik. Textbehandlingen i vokalmusik. Där kompositören styrt det klangliga förloppet genom grafiska förlagor och fastlagt improvisationsunderlag ska såna förlagor eller underlag tas med i bedömningen.

Ett avsnitt (sats) av ett större skyddat verk får automatiskt hela verkets gradering – om inte satsen är ominstrumenterad och/eller bearbetad och framförs som ett eget verk. Då får verket en ny gradering. Detsamma gäller ett verk som efter bearbetning/arrangemang fått en ny karaktär.

Graderingen görs av Stims musikkonsulent Jonas Nordin. Vid eventuella reklamationer tas ärendet upp i Stims graderingskommitté, som också diskuterar de allmänna riktlinjerna för graderingsarbetet. I graderingskommittén sitter representanter från Föreningen Svenska Tonsättare (FST), Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP) och Musikförläggarna.