Musikskaparna bakom årets Pridelåt: ”Pride handlar om rätten att få vara sig själv”

Ola Ornered och Ingemar Åberg känner varandra sen många år tillbaka, inte främst via musiken utan genom att båda jobbar med dubbning av animerad och tecknad film. Ingemar som dubbningsregissör och musikansvarig, Ole som röstskådespelare. Vi blev såklart nyfikna på hur det kommer sig att de som inte till vardags skriver musik ihop, står bakom årets officiella Pridelåt.

Berätta om Dancing On A Rainbow, var tanken från början att skriva en låt till Pride?

Ole: Inte alls. Inspirationen kom från Plastic Bertrands stora hit Ca plane pour moi från 1977 som jag gillar och som hängt med i mitt liv ända sedan den kom, och jag hade en idé om att jag ville göra en liknande låt. Tyvärr blev det aldrig något saxofonspår, det är på tok för lite sax i punkrocken nuförtiden! Jag jobbade med låten ett tag och den formades till nån slags hybrid av Billy Idols "Dancing With Myself" och Katrina And The Waves ”Walking On Sunshine”. Titeln ”Dancing On A Rainbow” är en slags parafras på båda de låtarna.

Vad hände sen?

Ole: Jag spelade in en demo. Sedan träffade jag Johan Huumo på en spelning under en 120-årsfest ­– alltså två personer som fyllde 60 – där jag satt och spelade i bakgrunden på akterdäcket på båten vi var på. Johan, som råkade vara servitör på festen, tyckte det var kul att jag spelade och berättade att han själv är sångare och artist. Vi kom i samspråk och hade ett trevligt snack men bytte inga kontaktuppgifter där och då.

När Ole en tid därefter började fundera på att skicka in låten till Melodifestivalen och kom han att tänka på Johan.

Ole: Det enda jag hade att gå på var att han jobbat på Wallmans så jag sökte på det, hittade honom och frågade om han ville spela in låten, och det ville han. Och eftersom jag inte är så mycket till producent så hörde jag av mig till Ingemar som gärna ville producera låten.

Låten skickades till Melodifestivalen men kom inte med. Då fick Johan Huumo idén om att låten kunde passa för Pride istället.

Ole: Och det lirade perfekt med ursprungstanken till texten.  Pride för mig handlar om rätten till den personliga friheten, att få vara sig själv utan att bli förtryckt och den kampen kan handla om många olika saker vid sidan om HBTQ+. Det kan gälla våld i nära relationer, ekonomiskt förtryck, mobbning och till och med krig, där rysslands invasion av Ukraina står i en klass helt för sig själv.

Jag tänkte mycket på låten i samband med terrordådet i Oslo tidigare i somras. Det kändes som att temat fick förstärkt aktualitet, det är ett statement: ”Gör vad du vill, men jag vägrar ta din skit och låta mig tryckas ner – jag är den jag är och jag gör som jag vill, du kan stanna kvar i mörkret ... jag dansar på regnbågen”.

Även om den går i dur och är trallvänlig, så har den ett rockigt sound och en punkig vibe, förklarar Ingemar som arrangerat och producerat låten.

­Ingemar: Ole är ju lite mer punkare än vad jag är så det märks i låten. Det är en popdänga i grunden men med ett skitigare sound.

Ett sound som går ton i ton med texten, menar Ole, som menar att den kanske faller lite utanför ramen för den musik som vanligtvis brukar representeras av och under Pride.

I år gläds många åt att Prideparaden är tillbaka, efter två år av pandemi. Både Ingemar och Ole brukar följa paraden som de kallar för en folkfest. Den 1 augusti inleds årets Pridevecka, och den 6 augusti tågar paraden genom centrala Stockholm. Vi är många som ser fram emot folkfesten – och ingen folkfest utan musik.

Här kan du lyssna på årets Pridelåt.