Upphovsrättsdirektivet kan förändra marknaden för friköpt musik

Hur tror du att de nya kraven på transparens i upphovsrättsdirektivets kommer påverka situationen med friköpt musik och de bolag som har det som affärsmodell?

Det kommer att påverka den här sortens affärsmodeller stort. För att bolag som Epidemic Sound ska kunna göra det billigt och enkelt för sina kunder, samtidigt som deras aktieägare maximerar vinsten, måste de ta av upphovspersonernas del av kakan och samtidigt anonymisera de som skrivit musiken. Det nya upphovsrättsdirektivet kräver transparens och att vår motpart redovisar hur våra verk använts, så att vi i efterhand kan omförhandla avtalet om det visar sig vara oskäligt.

Detta gör att den här sortens bolag, på bekostnad av upphovspersonernas ideella rätt, inte längre kan komma undan ”smidigare” än sina konkurrenter.

I direktivet ställs krav på att låtskrivare ska få lämplig och proportionell ersättning. Vad är din bild av att detta får för effekt för bolagen som friköper musik för engångssummor?

Det betyder först och främst att man kräver en koppling mellan utköpet och vad verket kan och ska användas till. Köper man loss alla rättigheter, för all framtid, i hela världen och för all sorts användning – då ska engångspriset spegla vad ett bolag kan tjäna på den sortens totala och globala användning. En kollega från USA menade att Sverige har kopierat det amerikanska systemet för friköp av musik, men att i Sverige är ersättningarna så pass låga att de inte går att jämföra med de långsiktiga royaltyintäkterna från ett upphovsrättssällskap. Om den friköpta musiken senare blir en succé, då tjänar bolag som Epidemic Sound stora pengar över lång tid, medan upphovspersonen blir utan. 

Allt detta är redan idag i en juridisk gråzon och efter att implementeringen är klar i juni nästa år får den här sortens affärsmodell av gammaldags typ svårt att förklara sig.

Har du något budskap till de låtskrivare och kompositörer som har det ekonomiskt tufft just nu och funderar på att sälja iväg sina rättigheter för en engångssumma?

Det är den svåraste frågan. Det är ju för att många av mina kollegor inte har något val som man accepterar att utnyttjas. Flera kollegor som arbetat för den här sortens bolag är besvikna och har hört av sig till mig. Jag tycker deras egna historier är de som bäst beskriver hur de upplever att man grävt sig djupare ner i en ohållbar situation, inte fått en stabilare ekonomi, och heller inte byggt upp sin karriär eftersom man anonymt tvingats spotta ur sig mängder av musik. 

SKAP planerar att hålla ett digitalt seminarium om detta där en tidigare verksam musikskapare hos ES kommer att berätta mer inifrån. 

Avslutningsvis vill jag, trots att jag förstår de individuella utmaningarna, lyfta att om ingen accepterar orimliga utköp och tvångsavtal så försvinner de oseriösa aktörerna. Ju fler som säger ja skapar istället en praxis för hela kollektivet som urholkar värdet på musik.