Så fördelas Stimpengarna

Det låter kanske självklart, och sådan är också grundprincipen när Stim ska fördela Stimpengarna till anslutna upphovspersoner och musikförlag.

Men i en värld där de flesta gränser har suddats ut är det förstås lite mer komplicerat än så. De nya digitala plattformarna har nya sätt att ta betalt av musiklyssnarna, vilket i sin tur kräver nya modeller för att fördela pengarna träffsäkert.

– Varje typ av framförande kräver sitt eget sätt att fördela. När musik till exempel framförs live utgår vi från antalet besökare och biljettpriset, medan vi har andra sätt att räkna när musik laddas ner eller streamas, säger Erik Forsblom, fördelningschef på Stim.

Idag spelas det allt mer musik på allt fler plattformar och i allt fler sammanhang. Samtidigt blir värdet för varje enskild lyssning allt mindre. En CD-skiva har ju ett större ekonomiskt värde än en lyssning på Spotify. Å andra sidan finns möjlighet att få betalt under en längre tid på streamade tjänster.

– De geografiska gränserna suddas också ut. Det är inte längre självklart att en upphovsrättsorganisation som Stim är ensam aktör på hemmamarknaden. Det skapar nya förutsättningar och ställer höga krav på att hela tiden stå ut i konkurrensen och vara relevant som upphovsrättssällskap. Där är fördelningen viktig.

Stims tre fördelningsprinciper

Stim har tre fördelningsprinciper: full rapportering, sampling och analogi.

– Full rapportering innebär helt enkelt att varje låt som spelas också ger pengar till upphovspersonen. I den bästa av världar skulle förstås detta gälla hundra procent av de pengar som fördelas. Men det skulle kräva rapportering av alla låtar som spelas på varenda butik och på varenda frisersalong. Och det är varken tekniskt eller logistiskt möjligt, åtminstone inte idag. Däremot jobbar vi hela tiden för att komma så nära den verkligheten som möjligt.

Sampling förekommer inom några få områden där Stim bara får in viss rapportering, men bedömer att denna är representativ för all musik som spelas inom det området.

– Detta förkommer till exempel för musik som spelas i kyrkan och vid skolavslutningar. Det handlar om områden där det finns en tydlig standardrepertoar eller där rapporteringen fortfarande sker på papper, säger Erik Forsblom.

Den tredje fördelningsprincipen är analogi, som Stim använder inom de områden där det inte finns tillräckligt bra – och kostnadseffektiva – metoder för att administrera musikrapporteringen. De pengarna fördelas utifrån rapporter från andra områden, som Stim bedömer är jämförbara.

– Vi har ett tiotal områden där vi använder analogiunderlag, till exempel närradion, orapporterade liveframföranden och bakgrundsmusik i butiker och restauranger. För vart och ett av dessa områden har vi olika analogiberäkningar för att utfallet ska bli så korrekt som möjligt. Inom exempelvis bakgrundsområdet har Stim låtit Sifo fråga fler än 2 000 av våra kunder vilken musikkälla de använder. På det sättet har vi fått fram ett underlag som ger riktlinjer för hur vi ska fördela intäkterna, säger Erik Forsblom.

Stim arbetar löpande för att hålla användningen av analogiunderlag så låg som möjligt och tittar bland annat på tekniska lösningar, till exempel fingerprinting – det vill säga teknik som lyssnar av musik, identifierar och producerar musikrapporter. Men de metoder som finns idag är inte bra nog för att kunna användas som komplement till musikrapporteringen.

– Tricket är att hitta metoder som är så effektiva att de administrativa kostnaderna inte äter upp Stimpengarna.

Läs gärna mer om hur analogiavräkningen fungerar.