Albin Nedler och Kristoffer Fogelmark skulle lämna ett par nycklar till en kompis som satt i studion med Avicii. Det var början på historien som slutade med att de skrev den mest spelade låten i Sverige under 2019.
– Det som skulle vara ett snabbt stopp slutade med att jag kom hem till hotellrummet som vi bodde på vid fem på morgonen – och Kristoffer kom in helt blek i ansiktet närmare lunch, säger Albin Nedler.
Man kan säga att duon fick en snabb crash course i hur Tim Bergling fungerade.
– Om vi kan uppfattas som maniska i vårt musikskapande så var han det upphöjt i tio, säger Albin Nedler.
Men vi tar det från början. Albin Nedler och Kristoffer Fogelmark träffades när de var tio år gamla och började på Adolf Fredriks Musikskola i Stockholm. Men där och då handlade det inte om någon musikalisk dröm utan ett beslut taget från högre ort.
– Det var våra föräldrar som såg till att vi hamnade där. Det var inte direkt så att jag gick runt och tyckte det var det häftigaste som fanns att vara körgosse, säger Kristoffer Fogelmark.
Men väl där tändes något. Både i vänskapen och det gemensamma intresset för musik. När körpassen var över smög de ner i en replokal och nötte rockcovers. Gemensamma favoritartister som Ted Gärdestad, System of a Down, Pearl Jam och Nirvana gjorde det inte sämre. Sex år senare var det dags att gå vidare till gymnasiet. Då hade musikcementen bränt fast om deras fötter och kvar fanns bara ett alternativ.
– Ingen av oss har nog haft en plan B sedan dess, det var musiken som gällde. Så vi sökte väl i stort sett till alla musikgymnasier i Stockholm och bestämde oss för Södra Latin – det verkade bäst. Sedan hamnade vi i samma klass och det blev samma gamla visa i tre år till.
Ni har gått hand i hand stora delar av livet och karriären, finns det något som skiljer er åt?
– Det skulle nog vara att jag var mer inne på att sjunga och bli en artist, säger Kristoffer Fogelmark.
– Ja för mig var det tvärt om. Jag älskade att sjunga och gör fortfarande, men intresset för att skapa överskuggade att stå och sjunga solo för mig. Jag har aldrig varit bekväm i den rollen. Vissa har det där att äga en scen naturligt, som Kristoffer, men för mig är det inte naturligt och därför valde jag att inte forcera det heller. Jag älskar att skriva och producera, det är min stora passion och det kan vi fortfarande göra ihop, säger Albin Nedler.
Trots att Albin och Kristoffer är starkt förknippade med varandra i sitt musikskrivande har de också hållit lågan vid liv genom egna vägval och sidoprojekt. När Albin gick låtskrivarutbildningen på Musikmakarna spelade Kristoffer gatumusik på Götgatspuckeln. Och då Kristoffer under pandemin isolerade sig i LA för att satsa på solokarriären under namnet Bonn, skrev Albin musik till andra artister. Men de har alltid hittat tillbaka till varandra.
– Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det förut, men det slår mig nu när vi pratar att det nog varit väldigt viktigt att ha någon vid sin sida för att komma dit vi är idag. De gångerna självförtroendet svikit, när man tvivlat eller åkt på smällar har det – åtminstone för mig – varit lättare att fortsätta framåt eftersom man inte varit ensam, säger Albin.
– Absolut. Vi har varit vänner i tjugo år och byggt upp en stor tillit till varandra, och det har utan tvekan gjort oss starkare. Vi har dessutom en liknande smak och gemensamma referenser, men inte samma melodispråk och sätt att producera musik på. Vi är lika, men inte identiska, och det gör nog att vi kompletterar varandra väldigt bra. Sen att vi fått med oss nya influenser från varsitt håll och tagit in i vårt gemensamma musikskapande har utvecklat oss ännu mer som duo, säger Kristoffer.
Är det alltid friktionsfritt eller kan det skava i studion?
– Det är klart att vi kan tycka lite olika ibland, men vi har typ aldrig några riktiga konflikter. Vi är oftast överens om något är bra eller inte. När det är bra blir det en jävla vibe i studion. Annars blir det typ bara tyst, haha.
Samtalet glider in på skapandeprocessen. Och den visar sig inte vara helt enkel att sätta fingret på.
– Vi har ju inga specifika roller, och i ärlighetens namn kan processen se olika ut varje gång. Och det är lite det som är tjusningen också, säger Albin.
– Ja det kan vara i alla möjliga former. Ibland har Albin en idé, ibland jag. Sen sjunger någon en melodi eller lägger en track. Det kan komma från väldigt olika håll. Men det vi lärt oss genom åren är att få en bättre form och struktur på våra låtar. Alltså slutresultatet, säger Kristoffer.
Kan du utveckla?
– När jag lyssnar på låtar som jag spelade in tidigare så känns de väldigt formlösa. Det fanns ingen struktur i hur jag jobbade med musiken, det kunde vara jättelånga verser och så vidare. Det var väldigt hejkon bacon. Det var inte dåligt, men heller inte effektivt.
Strukturen hittade de när de hamnade på Kinglet Studios och fick de gamla Platinagitarrenvinnarna Rami Yacoub och Carl Falk som musikaliska mentorer. Förutom rent tekniska lärdomar fick de med sig ett helt nytt mindset från tiden på Kinglet.
– Där lärde vi oss vikten av prestigelöshet, att den bästa idén alltid måste få vinna. Det var också lärorikt att få deras input på allt vi gjorde. Att få veta om något saknas, om något är överflödigt, om takten är off någonstans och så vidare. Rami och Carl styrde upp vår struktur, säger Kristoffer.
– Hade det inte varit för dem hade vi inte varit där vi är idag. Det är jag helt övertygad om. Det har varit helt ovärderligt, säger Albin.
Det var också under en resa med Rami Yacoub som Albin Nedlers, Kristoffer Fogelmarks och Tim Berglings vägar korsades för första gången. Tim Bergling satt just då i studion med Dhani Lennevald som hade hajpat Kristoffers sångröst. Och det som skulle vara ett snabbt stopp slutade alltså med en inspelningssession som pågick i tio timmar.
– Jag minns att vi skulle lämna nycklarna till Dhani och Tim utbrast direkt ”Är det du som har rösten!?”. Det landade i att jag la sång hela natten på en låt som aldrig kom ut, haha. Men vi blev vänner, och det ledde till att vi jobbade mer med varandra några månader senare då vi gjorde vår första låt ihop: ”Pure Grinding” som finns med på Stories-plattan, säger Kristoffer.
Men det skulle som bekant bli mer. Tim Bergling bjöd in Albin och Kristoffer till sitt hus i Los Angeles för att jobba med det kommande Avicii-albumet. Duon stannade i 14 dagar och de tre bondade ytterligare, med musiken ständigt närvarande.
– Vi åt gott, chillade och pratade om livet. Men man fick vara på tå hela tiden: Tim hade så fruktansvärt många idéer som kunde komma fram när som helst. De bara sprutade ur honom. Så det gällde att vara med och liksom ropa ”DEN!” när det dök upp något vi gillade, säger Kristoffer.
– Det var en jävlig speciell upplevelse, både musikaliskt och livserfarenhetsmässigt. Det är ingen hemlighet att han hade mått dåligt i perioder och vi pratade mycket om livet i stort. Men det var väldigt tydligt att när han satt i studion så var han i sitt esse. Det var vår mani upphöjt i tusen, jag har aldrig sett något liknande. Men det var inte en destruktiv mani, utan det var tydligt att det var i studion han hittade sin ro, säger Albin.
”SOS” var en av de ”20 000 idéer” som spottades ut under vistelsen och som fick dem att tända på alla cylindrar.
– Vi hade pratat en hel del om livets svåra stunder, ur ett tillbakablickande perspektiv. Och ”SOS” skrevs ur just det perspektivet: Det där var då, nu skriver vi av oss den här skiten. Det blev terapeutiskt, säger Albin.
Det är tydligt att upplevelsen att skriva med och lära känna Tim Bergling påverkat båda två djupt. Både på ett personligt och professionellt plan. Något de tog med sig in i det minst sagt speciella arbetet med att färdigställa det postuma albumet ”TIM”, efter hans tragiska bortgång.
– Han hade ju – såklart – alltid haft sista ordet, så det kändes konstigt att färdigställa och släppa Avicii-låtar utan hans godkännande. Och därför blev det väldigt viktigt för oss att göra det precis så som han hade tänkt det. Vi hade ju alla mixtapes och midi-filer från Tim att jobba med, så vi kunde verkligen slutföra hans vision. Det var det viktigaste när vi färdigställde skivan, att spara alla element som var Tim. Det var tvunget att vara så, säger Kristoffer.
Hur har ni påverkats av samarbetet med Tim Bergling rent professionellt?
– Dels rent tekniska trix och meloditänket. Och dels att lita på sin egen röst och känsla, att tro på sig själv – det är oftast den första idén som är den bästa. Sedan har vi nog tagit med oss ett helt nytt sätt att angripa musikskapande på. Vi hängde, käkade, snackade och skrattade. Sedan var det som att det samtalet hängde med in i studion och blev musik. Det kändes helt sömlöst och var jävligt häftigt, säger Kristoffer och fortsätter:
– Tim var ju ingen sångare, så det blev roligt när han ändå skulle få fram sina tydliga melodiska idéer. Han hade idén och ville ha ut den, det var liksom ”fel” sätt efter allt man hade lärt sig, men när man väl fattade och det satt så var det bara att kapitulera: okej, han hade rätt igen, haha.
Med 2019 års mest spelade låt i ryggen och förhoppningar om att restriktionerna ska släppa under 2021 har Albin Nedler och Kristoffer Fogelmark ett slagläge inför framtiden. Duon som länge jobbat under devisen ”säg ja till allt så släpper det till slut”, kan numera vara betydligt mer selektiva med vilka projekt de hoppar på.
– I början sprang man ju på allt, så att säga. Nu har vi jobbat oss upp till möjligheten att arbeta med de musiker och låtar som vi själva känner för, säger Albin.
– Nu har vi ju varit med ett tag och visat vad vi kan. Vi behöver inte stå i dörröppningen och darra på rösten när vi jobbar med artister längre. Vi är där för att de diggar oss, vårt sound och vad vi kan tillföra. Det är skönt att gå in i en session med den känslan – vi vet att vi kommer att leverera, säger Kristoffer.
Text: Daniel Cederlund
Foto: Christian Gustavsson
Läs hela listan över årets mest spelade låtar här.
