”Sluta diskutera halmgubbar!”

När EU-parlamentet i juli beslutade att rösta nej till direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden kom det som en överraskning för många, eftersom förslagen i parlamentet brukar stötas och blötas ett antal gånger innan de går till omröstning. Att politikerna den här gången remitterade förslaget har förklarats både med en allmän EU-skepsis och starka lobbygrupper hos teknikjättarna. De hävdar att lagförslaget – och framför allt då Artikel 13, som handlar om upphovspersonernas rättigheter – skulle vara ett hot mot yttrandefriheten.

– Artikel 13 föreskriver att de företag som driver en online-verksamhet där allmänheten kan ladda upp sina filer måste ha ett system som gör att upphovspersonerna kan identifiera sina verk. Det handlar helt enkelt om att du som äger rätten till musiken eller filmen ska kunna hitta den utan att tröska igenom ett oändligt hav av uppladdningar, och att du själv bestämmer vad som ska hända med dina verk. De som berörs av direktivet är de vars affärsidé är att tjäna pengar på upphovsrättsskyddat material.

I USA är det redan idag lagstadgat att det ska finnas en formaliserad process för hur materialet tas bort om rättighetshavaren kräver det. Detta innefattas i Artikel 13, men här tillkommer identifiering.

– Detta är själva grunden för en kommersiell verksamhet – att du som rättighetshavare tryggt kan ladda upp musik på nätet, ha kontroll och få betalt för din upphovsrätt. Och det har ingenting med censur att göra.

– Det är detta jag menar med halmgubbar, fortsätter Malte Andreasson. Man hävdar någonting som inte står i lagförslaget och debatterar sedan detta. Och det är precis det som har hänt här – personer och grupper påstår att du inte skulle få ladda upp memes, att din blogg kommer att censureras och att lagen skulle föreskriva ett filter som plockar bort en massa saker som folk laddar upp.

I själva verket är det tvärtom, menar han:

– De allra flesta upphovsrättsägarna vill inte plocka bort saker – de vill ju att deras verk ska nå ut till så många som möjligt.

En annan halmgubbe är missuppfattningen att lagen skulle gälla hela internet. Vissa motståndare hävdar till och med att Artikel 13 skulle ”döda internet”.

– Det är ju bara trams. Lagförslaget handlar om ett fåtal sajter där användarna själva kan ladda upp filer och där dessa plattformar promotar upphovsrättsligt skyddat innehåll – ingenting annat.

Ett annat argument mot Artikel 13 är att teknikerna för att identifiera material är dyra och kommer att störa marknaden. Det finns dock redan idag standardlösningar som inte kostar mer än 1 000 dollar i månaden. 

– Det är väl värda sitt pris och företagen har råd. Det ligger också i deras eget intresse eftersom de här tjänsterna är en förutsättning för att personer ska vilja publicera material på deras plattformar. När de känner att plattformen är trygg och effektiv blir det som tidigare varit ett hot nu en möjlighet.

Behövs det då en lagstiftning – den största aktören YouTube har ju redan idag denna teknik?

– I en idealisk värld behövs inga lagar. Men där är vi inte – det fungerar visserligen redan idag för YouTubers men inte på många andra plattformar. Och när du blir heldigital upphör du ju samtidigt att vara nationell – om du laddar upp musik på YouTube kan de lyssna lika lätt i Italien som i Sverige om du inte bestämmer något annat. Därför måste vi ha likartade spelregler så det är viktigt att detta sker på EU-nivå, säger Malte Andreasson.

Finns det då inga svagheter med EU-förslaget?

– Det finns det alltid med nya lagar – det är inte förrän den har tillämpats i några år som vi vet hur det fungerar. Men så måste det vara, allt går inte att förutse och detta är ett direktiv som sedan ska bli lag i de olika medlemsländerna.

Och om förslaget röstas ner igen vid omröstningen den 12 september?

– Då får de ta det ett varv till. Och om direktivet inte går igenom EU-parlamentet innebär det sannolikt att de stora upphovsrättsinnehavarna får ta saker i egna händer. För vi måste dit förr eller senare. Både musik och film är global idag och ingen kan leva på att sälja CD-skivor. Så vi måste se till att det finns ett system där upphovsrätten fungerar online, säger Malte Andreasson.