Systrarna bakom Studio XX

Jenny och Cecilia Vaz är inte bara systrar i vått och torrt. De är även kollegor som skrivit musik, spelat och sjungit tillsammans sedan barnsben.

– Vi har alltid haft musiken gemensamt. Men det var först när jag gick sista året på gymnasiet som vi kände att vi kunde ta tag i det på allvar. Jag ringde Jenny och sa ”Nu gör vi det – vår musikgrej. Nu kör vi drömmen!”, berättar Cecilia Vaz. 

Då hade de – egentligen för första gången – levt lite mer åtskilda under några år. Tre år äldre Jenny pluggade kommunikation och PR i Sundsvall och Cecilia gick på gymnasiet i Göteborg och spelade i ett 13-mannaband. Men innan dess följdes de åt tätt. Jenny gick i musikskola hemma i Lilla Edet och började spela gitarr. Lillasyster Cecilia gick i hennes fotspår och gjorde likadant.

– Det var liksom självklart att jag skulle göra samma sak som Jenny.

Och de skrev tidigt låtar tillsammans. De första låtarna de spelade in hette Alone och Eight Degrees och de har fortfarande kvar inspelningen trots att den gjordes någon gång under mellanstadietiden.

– Det var jättefina låtar! Vi kanske ska damma av dem och göra något av dem nu, Jenny?

Ganska snart efter att de bestämt sig för att ta tag i musikdrömmen, gick systrarna en musikproduktionsutbildning på en folkhögskola i Dalsland.

– Där lärde vi oss hantverket och byggde sedan upp en hemmastudio i Göteborg, säger Jenny. 

Längs vägen hittade systrarna också sitt eget sound med egna influenser. Deras sound har beskrivits som en mix av nordisk kyla och västafrikanska rytmer, vilket också är en mix av deras egna rötter. Pappa kommer från Kap Verde utanför den afrikanska västkusten, mamma från Sverige.

De gjorde sin första demo och signades av Universal Music Publishing som låtskrivare och producenter. 2012 tog de också hela sommarsverige med storm med låten Miss Frost. Den låg på iTunes topp 10-lista och utsågs till årets sommarhit av musiksajten PSL.

Efter att ha släppt några singlar insåg den talangfulla duon att de lika gärna kunde färdigställa sina egna låtar. 

– Vi hade ju en färdig idé och visste ju vad vi själva ville. Då kändes det bara frustrerande att sitta bredvid och försöka förklara. Om någon annan skulle lägga den sista handen vid våra låtar blev det inte heller riktigt som vi ville ha det. Det blev bara ett extra steg att ta oss igenom. Som vi inte behövde. Och som dessutom kostade pengar, säger Jenny.

I dag bor Jenny och Cecilia Vaz i Stockholm och skriver och producerar både till sig själva och andra. 2017 skruvade de upp tempot ytterligare och under sommaren och hösten släppte de sitt första egna album i två delar – Necessary Pt. I och Necessary Pt. II. Båda delarna mycket varmt mottagna. De har dessutom blivit grammisnominerade för Necessary Pt. I och Pt. II i kategorierna ”Årets Alternativa Pop” samt ”Årets Producent”. Och nominerade i tre kategorier till Gaffa-Priset – Årets Grupp, Årets pop och Årets Nykomling. 

Låtarna på Necessary Pt. I och Necessary Pt. II är inspelade i deras privata studio och ges ut på det egna bolaget Kinship. De har till och med gjort omslaget och allt annat visuellt material. Albumet är med andra ord 100 procent systrarna Vaz.

– Det känns superbra! Vi har en stor variation på låtarna och det är verkligen kul att få uttrycka sig på olika sätt, i olika stilar, säger Cecilia.

Som alltid har båda systrarna skrivit både text och musik. I någon sorts växelverkan.

– Vi kan göra allt båda två, men vi har ändå några tydliga indelningar. Jag kör lite mer rytmik och beat och Jenny mer synt, soundscapes och effekter.

Samtidigt som systrarna Vaz hittade sin egen väg för att skapa sin egen musik, drog de också igång Studio XX, ett nätverk för kvinnliga kreatörer. Idén var att skapa ett alternativ till alla studios som mest drivs av män.

– Musikbranschen är väldigt ojämställd. Det finns en massa bakomliggande strukturer som gör att man inte värderar kvinnlig kompetens lika högt som manlig. Strukturerna ligger dessutom djupt, säger Jenny.

– Det innebär att vi riskerar att gå miste om mycket talang och mycket bra musik. De flesta producenter är män och de väljer en viss typ av musik. Och när Stimpengarna fördelas är det oftast de män som äger tekniken som tar ut mest. Fördelningen blir skev.

Systrarna ville erbjuda en produktionsmiljö fri från de strukturer de själva nyligen gjort sig fria från. Resultatet? Succé såklart.

– Vi bjuder uteslutande in kvinnlig kompetens och det är väldigt intressant att se hur arbetsprocessen blir helt annorlunda. Alla kan ta ledarstolen och de som medverkar tar roller som de inte brukar annars. Hela processen blir öppnare och mer kreativ, säger Jenny. 

Några av de 40 kvinnor som medverkat hittills i Studio XX är Linnea Henriksson, Agnes, Tove Styrke och Jenny Wilson.

– Vi ville göra en praktisk skillnad och vi ser faktiskt en förändring. Fler låtar har bara kvinnliga upphovspersoner. Det är kul och det ger ringar på vattnet, säger Jenny.

I och med att Jenny och Cecilia haft fullt upp under 2017 har Studio XX haft en liten paus. Nätverket kommer dock att dra igång snart igen, lovar de. Och efter att systrarna under 2017 suttit mycket inne i en studio ser de nu fram emot att komma ut och spela mycket live under 2018.

Sedan blir det fler album. Necessary Pt. I och II var bara början.

– Vi har idéer för minst tre plattor. Det är bara en fråga om tid när vi ska hinna skriva och producera, säger Cecilia. 

Artikeln publicerades i Stim-magasinet #1 2018
Text: Pia Runfors
Bild: Pontus Norberg