Succémanagern Marie Dimberg fick regeringens hederspris för mångåriga insatser för svensk musikexport

Marie har varit manager i över 30 år och är bland annat kvinnan bakom Roxettes världsframgångar. I en intervju med Stim berättar hon om sin resa i musikbranschen, sina bästa tips för att breaka en artist och vad man ALDRIG får säga till en artist som just gått av scenen. 

Hur började du jobba med musik?
– Jag har alltid varit musikintresserad men när jag flyttade tillbaka till Sverige -82 efter en period i Brighton (där musikscenen blomstrade tidigare) så började det hända väldigt mycket med svensk musik. Jag gick på massa konserter, hängde på Ritz och köpte skivor på Gamla stans skivhandel och musiken blev livsstil och något jag ville jobba med.

– Mitt första jobb i branschen var som VD-sekreterare åt Rolf Nygren på EMI. Ett år senare blev jag befordrad till PR-ansvarig för svenska och internationella artister och började jag jobba med bland annat Per Gessle, Marie Fredriksson, Ulf Lundell, Jakob Hellman, Eldkvarn, Wilmer X för att nämna ett axplock…. På den internationella sidan jobbade jag med artister som David Bowie, Tina Turner, ,Queen, Diana Ross och Paul McCartney och så småningom Blur, Radiohead, Pet Shop Boys och många fler.

10 år senare flyttade du till London…
– Det var i efterdyningen av Roxettes stora genombrott som jag flyttade till London då jag var Roffes påläggskalv som Vice President International på EMI i London. Jag gick jättemycket utbildningar och de skickade dit mig för att jobba på Parlophone och Capitol vilket innebar att jag inte jobbade med Roxette under den tiden. När jag kom tillbaka till EMI i Sverige blev jag marketing director och hade 22 personer som rapporterade till mig och kom längre bort från artisterna.

När du kom tillbaka till Sverige startade du ditt egna management?
– Ja precis, jag ville komma närmre musiken igen och min erfarenhet från London gjorde att jag vågade. Managements fanns nämligen knappt i Sverige under denna period (1997). Roxette och Peter Jöback var de första jag signade.

Vad tror du har bidragit till att du har jobbat så länge med både Roxette och Peter Jöback?
– Vi har ju mer eller mindre växt upp i branschen ihop! Jobbet har alltid varit som en livsstil för mig som jag har prioriterat. Antingen växer man isär eller så växer man ihop – som i alla relationer. Att vara artist är väldens ensammaste jobb och därför behöver du någon som står där och applåderar när det går bra OCH när det går dåligt. Dessutom lär man sig mycket av varandra!

Vad är största skillnaden på att jobba i musikbranschen nu vs. 20-30 år sedan?
– Det är lättare att göra musik idag eftersom tekniken har utvecklats så mycket men samtidigt är det svårare att slå igenom för att det görs så mycket musik. Det finns större möjligheter till exponering idag, men förr var det lättare att slå igenom eftersom kanalerna var färre. På den tiden turnerade man för att promota sin platta eftersom man sålde så mycket skivor, idag är det tvärtom – idag släpper du musik för att du ska kunna turnera.

Vad gör dig till en bra manager?
– Jag är stadig, oerhört lojal och mån om bra kommunikation, det är viktigt att kunna kommunicera med och mot en artist. Man ska vara ett team när man jobbar ihop och ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Det kommer alltid finnas steg på vägen som man kommer att tycka olika om, men artistens vision ska alltid vara det som går först.

– Ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma är en gång när Marie Fredriksson gick av scenen från en spelning och jag brast ut i ”Vad bra! Men…” och då avbröt hon mig och sa: ”Man säger aldrig MEN direkt när någon går av scenen. Och det har suttit hårt i min sen dess, jag ger aldrig kritik direkt efter någon har presterat utan då får det landa och så får man prata igenom det senare.

Finns det någon magisk formula för att breaka en artist?
– Jag brukar säga att det fyra T:n – Tur, timing, talang och teamwork. Det är ursvårt att bryta igenom och få en hit, men nästan ännu svårare att följa upp och skapa flera hits.

Vilken har hittills varit den mest lärorika perioden i din karriär?
– Jag är ju upplärd på EMI och det klimatet där var väldigt bra, det inpräntades väldigt tidigt att vi jobbade för artisterna och inte för oss själva. Kjelle (Kjell Andersson, EMI) brukade säga att man måste ha gjort sig förtjänt av att ha en åsikt och det tycker jag är en väldigt bra sägning eftersom många bara slänger ur sig saker utan att det är genomtänkt.

Om du hade fått göra om något i din karriär – vad hade varit?
– Tagit mer betalt och stått på mig mer i vissa situationer. Det sistnämnda kräver att man driver ett case och inte strider för sakens skull: ”be confident, not cocky”, det är stor skillnad.

Vad händer på Dimberg Jernberg Mgmt framöver?
– Vi smider planer och är flexibla inför läget som råder… Ana Diaz är vår senaste signing, Molly Hammar kom just med en smash, ”Douchebag”, Per är i studion och spelar in på engelska just nu, vår danske pop-prins Christopher gör hit på hit, Peter fyller 50 i år och det kommer vi fira på alla möjliga vis. Loney dear släppte precis ”Trifles” som jag tycker är fantastisk och ett album kommer 26e mars!