My Favourite Game

I mer än 20 år har Peter Svensson lyckats leverera. Först som gitarrist och låtskrivare i The Cardigans – ett av Sveriges mest framgångsrika internationella band någonsin – och på senare år som hitmakare åt stora internationella artister, bland annat The Weeknd, Ariana Grande, One Direction och Ellie Goulding. Enligt bland andra Alexander Kronlund är han dessutom Sveriges mest sofistikerade låtskrivare. Inte illa.

– Det är jättekul att få chansen och att lyckas igen. Det är verkligen inget man kan ta för givet. Jag har alltid tänkt att jag är nöjd om jag får en hit vart femte år så allt utöver det är en bonus, säger Peter Svensson.

– Det där ruset som uppstår när man lyckas – när alla vill lyssna på din låt – är så härligt att du vill uppleva det igen. Det blir lite som ett gift. Och då känns det fantastiskt få vara med om det gång på gång. 

Det var just detta faktum som gjorde att han tilldelades Stims Platinagitarr 2017. Att Peter Svensson bidragit till det svenska musikundret under en lång tid i kombination med att han har haft exceptionella framgångar under 2016. 

– Det är en otroligt fin bekräftelse. Bara att få ingå i den skara av låtskrivare som tidigare fått Platinagitarren gör mig stolt (bland annat Laleh, Max Martin, Robyn, Benny Andersson och Per Gessle. Reds anm).

Stims Platinagitarr är inte heller den första utmärkelsen för Peter Svensson. Han har tagit emot en lång radda Grammisar och Rockbjörnar genom åren. Tillsammans med övriga medlemmar i Cardigans blev han också invald i Swedish Music Hall of Fame 2017.

Inte heller att förglömma: 1999 och 2001 blev han utsedd till Sveriges sexigaste man – först av tidningen QX och senare av Elle. Enligt Elle-juryn var det de sensuella läpparna som avgjorde, medan QX fastnade för den sugande blicken, den coola stilen och skäggstubben.

Vilken av alla utnämningar är finast?

– Hahaha, ja det där med Sveriges sexigaste man… det blev ju mest ett roligt samtalsämne. Det var länge sedan. Fast det är klart att det var lite kul. Alla priserna är jättesmickrande men Stims Platinagitarr är naturligtvis finast, säger Peter Svensson med en glimt i ögat.

Ja, blicken finns kvar. Läpparna också för den delen. Men stubben har vuxit ut till helskägg.

Men hur började det egentligen? När vaknade Peter Svenssons intresse för musik?

– Jag var kanske sex, sju år. Riktig musik alltså, inte Trazan och Banarne, Djungelboken, och sånt. Jag inspirerades av de lite äldre killarna och gick in för hårdrock – AC/DC, Kiss och Motörhead.

Men det var kanske mera den visuella imagen än musiken som attraherade. Hela paketet med jeansjackor med tryck och balla skivomslag.

– Jag minns känslan när jag gick med mamma till Domus och köpte min första vinylplatta. Jag valde den som såg häftigast ut, Motörheads ”Iron fist”. Sen var det bara tur om den också var bra.

– Och pappa sågade ut en cool gitarr i plywood. Jag stod framför spegeln och sjöng Kiss-låtar. Det var cool.

När han var åtta började han spela gitarr i den kommunala musikskolan.

– Det var inte jättekul, något helt annat än den dröm jag hade om att bli hårdrockare. Mina kompisar tröttnade en efter en och lade av.

Till slut var det bara Peter kvar och läraren ringde hem till föräldrarna och bad dem att se till att han skulle fortsätta.

– Inte så mycket för att han såg någon talang i mig, tror jag, utan snarare för att jag var den enda som var kvar och han ville väl ha kvar sitt jobb.

Den unge Peter sa okej, men på ett villkor: att han skulle slippa noter. Istället tog han med sig kassettband med hårdrock och balla gitarrintron till lektionerna. Läraren lyssnade och visade hur han skulle göra. Noterna lade läraren helt åt sidan.

– Då föll allt plats. Jag började ta ut låtar på egen hand och utvecklade ett gehör. Så småningom började jag även upptäcka annan musik där melodin var mer central och jag tror det var då dörren öppnades för låtskrivandet.

Den första låten var en snapsvisa, tror han.

– Jag minns att jag lånade strofen ”Vad blåser det för vind i dag? Brännvind” och gjorde en låt av den. Fast i efterhand verkar det ju lite märkligt. Jag var väl knappt tolv år, så det kan väl inte stämma?

Den stora islossningen kom när Peter Svensson började på musikgymnasiet i Jönköping.

– Då exploderade det. Musiken tog över mitt liv. Jag levde för musiken.

Han träffade Magnus Svenningsson och de bildade The Cardigans.

1994 kom debutsingeln Rise and shine.

Samma år gick Peter Svensson med i Stim. Den första utbetalningen låg på hela 461 kronor.

– Haha, ja, det var med all sannolikhet välkomna pengar. Jag levde säkert en hel månad på dem.

Men utbetalningarna blev snart betydligt mer ansenliga.

Det stora genombrottet kom med Lovefool 1997. Den slog även internationellt, toppade listorna i bland annat USA, Storbritannien och Japan och blev filmmusik till Baz Luhrmanns Romeo & Julia. Den har också varit med i en episod av tv-serier som The Office och Beverly Hills 90210 och refrängen har använts i Justin Biebers låt Love Me.

– Jag tycker i regel att det är svårt att svara på den klassiska intervjufrågan ”Vilken låt är du mest stolt över?”. Men om jag ska säga någon så är det nog Lovefool. Den fick så stort genomslag och var viktig för oss.

– Sedan finns det en massa andra låtar som jag själv är jättestolt över – för att de till exempel innehåller smarta eller annorlunda lösningar – men som ingen annan gillar. Så är det ju. Vissa låtar slår, andra inte. Och det är ibland svårt att veta varför.

Lovefool följdes upp flera hyllade album och världshits. Bland annat albumet Gran Turismo med låtarna My Favorite Game och Erase/Rewind som även de slog stort internationellt.

The Cardigans turnerade runt i hela världen och var snart ett av Sveriges mest framgångsrika band någonsin. Totalt sålde de mer än 15 miljoner skivor världen över.

Peter Svensson var den musikaliska motorn i gänget. Han komponerade större delen av gruppens låtar medan Nina Persson och Magnus Svenningsson skrev de flesta texterna.

– Egentligen tycker jag att det är lite svårt att skilja på musik och text. När jag komponerar musiken hänger ibland några ord eller fraser med i melodislingan. Inte sällan blir det refrängen eller första versen och det är ofta de här låtarna som blir framgångsrika – när melodi och några första ord sitter ihop från start.

2005 kom The Cardigans sista album Super Extra Gravity.

– Vi la inte alls ner gruppen, utan det var mer tänkt som en paus. Men det blev bara inte så att vi jobbade ihop igen. Jag jobbade knappt alls under en lång period utan fokuserade istället på familjen och hemmet. Snickrade bland annat på ett hus.

Så började förfrågningar droppa in om han kunde skriva låtar till andra artister.

– I början krävde det mycket tid och eftertanke att komponera musik åt andra. Man brukar ju säga att det tar 10 000 timmar för att bli riktigt bra på något. Jag tror att jag ägnade åtminstone 5 000 timmar under den här perioden för att få det att funka.

– Det var inte självklart i början. Men nu har jag kommit in i det. Det fanns väl ett självförtroende där i botten från alla radiohits vi hade med The Cardigans. Folk gillade mina låtar och det stärkte mig.

I dag bor Peter Svensson i Stockholm men reser regelbundet till Los Angeles och jobbar i olika konstellationer kring Max Martins förlag.

– Då kan jag jobba mer eller mindre dygnet runt i två, tre veckor. Sedan åker jag hem igen och fokuserar på de problem som uppstått under de veckor jag varit borta. Det funkar bra.

Han skriver låtar för en rad olika artister och har bland annat haft framgångar med USA-ettan Can’t Feel My Face med Weeknd, Me Too med Meghan Trainer och Love Me Harder med Ariana Grande.

I ett låtskrivarteam är det i regel Peter Svensson som är melodiskaparen.

– Det där är ofta rätt fritt och kan vara olika beroende på konstellationen. Men melodin är min styrka så det blir ofta så.

– Jag tycker själv att jag har ett eget och tydligt melodispråk. Ett personligt uttryck som kommer fram i alla låtar jag skriver – oavsett artist. Men det tog ett tag innan jag förstod att mitt ID är den röda tråden även när jag skriver för andra. Jag gick ett varv där jag försökte anpassa mig till andra. Men idag, med facit på hand, ser jag att de riktiga framgångarna kom när jag gick tillbaka till mitt eget melodispråk.

Många av Peter Svenssons melodier föds vid gitarren. Med tanke på att hans gedigna gitarrsamling verkar det högst rimligt. I och med att han fick Stims Platinagitarr utökades skaran.

– Jag har nog skrivit åtminstone en låt på varje gitarr.

– Man borde ha en liggande i varje rum hemma. Det brukar alltid komma nån liten idé när man väl plockar upp en gitarr och klinkar lite. Helt plötsligt sitter man där med en melodislinga som talar till en. Då är det bara att spela in den på smartphonen och hoppas att det går att använda till något senare.

– Jag önskar att jag var lite mer strukturerad, men för mig funkar det inte att bestämma att ”nu ska jag jobba” utan det blir när det blir. Men när jag väl blir inspirerad kan jag jobba dygnet runt.

Strukturerad eller inte. Klart är i alla fall att det fungerar. Mycket väl dessutom.

– Fast det var faktiskt först för några år sedan som jag insåg på riktigt att jag kunde livnära mig på att skriva åt andra. Då föll det på plats. Innan dess höll jag mest bara på.

Publicerad i Stim-Magasinet #1 2018

Text: Pia Runfors

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin