Anledningen till att denna supertrio råkade skriva ett Mello-vinnande bidrag tillsammans kan tillskrivas både slumpen och personkemin. David hade jobbat med Cornelia några år tidigare och skrivit en låt som gav mersmak. Isa och David blev ihopsatta i en session våren 2021 av förläggaren John Rosén, vilket resulterade i två låtar. Isa och Cornelia är sin tur barndomskompisar.
Isa: När Cornelia en dag sa att hon gick i tankarna på att skicka in nåt till Melodifestivalen sa jag till henne att jag tyckte att vi skulle testa skriva något ihop till det. Då satte John ihop oss två med David.
Hur såg skapandeprocessen ut med Hold Me Closer?
Isa: Under vår första session satte vi skalet till låten men den låg långt ifrån hur den låter idag. Den har omformats många gånger sedan dess – vi har skrivit om och om och om igen. Alla nuvarande melodier är nya, även om man kan ana frön till dem i de äldre versionerna. Vi var väldigt nöjda med låten vi hade fått ihop under vår första session men vi kände ändå att det fanns mer att jobba på.
David: Precis, första refrängen vi skrev var bra men kändes inte riktigt som Cornelia, den limmade inte med henne som artist. Vi satt en hel dag med bara refrängen och testade tusen varianter innan vi kände att den satt. När vi väl hade den på plats satte vi verserna på fem minuter.
Isa: Hur låten kom till summerar hela vår trios samarbete väldigt väl. Vi är inte rädda för att göra om tills resultatet blir så som vi vill ha det. Jag tror att det är ovanligt att man känner så i ett så tidigt skede med nya människor. Det är lätt att man fastnar i känslan av att komma framåt, att bli klara.
David: Den sociala aspekten är väldigt central när man skriver med andra. För att folk ska kunna vara kreativa behöver de känna sig trygga, och då måste man ha en bra stämning. Om då någon sågar ens idé kan man tappa självförtroendet, vilket kan påverka prestationen.
Isa: Därför kan det vara svårt att våga säga att ”jag tror inte jag tycker om versen, kan vi skriva om den?”, för man vill inte skapa dålig stämning. Som tur är har vi inte haft det problemet, det har verkligen varit högt i tak. Jag och Cornelia hade ju redan en jargong i och med vår vänskap, som David bara klev rätt in i.
Märkligt nog är er konstellation, två kvinnor och en manlig låtskrivare, så pass ovanlig att Hold Me Closer är första vinnarlåten i Mello med majoriteten kvinnliga låtskrivare – vad tänker ni kring det?
Isa: När man får siffrorna svart på vitt så slår det ju en hur skevt det är – samtidigt är det ju den verkligheten man lever i, och som man på något sätt ändå vant sig vid, tyvärr. Det känns som att vi går mot ljusare tider, men vi är långt ifrån där vi bör vara. Det finns så många märkliga mönster inom branschen som måste brytas. Jag och Cornelia brukar driva om killarna i skolan som kunde spelar tre ackord på gitarr och ändå kalla sig gitarrister.
Isa: Jag har proddat och spelat in mina egna låtar i tio år, men det är först senaste året som jag har vågat börjar titulera mig som producent. Det säger väl mycket om mig men jag vill ändå mena att det också säger en del om att vara kvinna och syssla med något mansdominerat.
David: Ett tillfälle när ojämställdheten blev väldigt tydlig var när vi satt i sofforna i Green Room – jag såg väldigt många ”dudes” och bara en handfull kvinnliga låtskrivare. Med tanke på de olika förutsättningar och upplevelser kvinnor och män har fått med sig genom livet så känns det viktigt att få höra allas berättelser och perspektiv. Genom historien har vi ju nästan bara fått med oss manliga narrativ, till och med när män skrivit låtar åt kvinnor och därigenom föreställt sig hur det är att vara kvinna. Därför är det extra kul att den här låten vann!"
Både Isa och David började skapa egen musik tidigt, redan som barn och tonåringar, och har sedan fortsatt via musikutbildningar där de utvecklats till de professionella låtskrivare de är idag. Vad har de lärt sig längs vägen?
Isa: Jag har blivit bättre på allt! Vi skickade en massa gamla demoinspelningar med låtar som vi skrev när vi var 19–20 år till varandra innan jul och då kände vi: ”Vilken tur att man blir äldre!” Mycket av det jag lärt mig kommer från att ha jobbat med äldre och mer erfarna låtskrivare. Jag har samlat på mig olika knep och tips men framförallt lärt mig utifrån vilka förutsättningar jag är mest kreativ och skapar bäst. Vad behöver jag göra för att underlätta för mitt skapande? Jag behöver ta hand om mig själv för att vara bra på mitt låtskrivande.
David: Jag har blivit mycket bättre på balansen mellan att ta in andras idéer och att driva mina egna. Jag kan uppleva att jag nästan fick tunnelseende i början när jag skrev musik ihop med andra, och såg bara mina egna idéer. När jag väl började öppna upp så drog pendeln nästan för mycket åt andra hållet, och jag lyssnade så mycket på alla andra att jag tappade bort min egna vilja och intuition. Nu har jag jobbat mig tillbaka till mitten, och hoppas att jag ligger där precis mittemellan.
Isa: Det tycker jag! Du vet vad du själv vill men är otroligt lyhörd för hela rummet.
David: Vad bra, det är ju det jag hoppas på. Att veta vilka magkänslor jag ska gå på och inte. Om det är lite stökigt i en session kan det vara svårt att veta om en idé landar dåligt för att ingen gillar den eller för att alla bara är inne i sitt och inte riktigt lyssnar. Den balansen är en stor utmaning för mig.
På tal om utmaningar, har ni haft stunder när ni tvivlat på er själva?
Isa: Jag har haft massor av stunder då jag känt: ”Va fan håller jag på med?” Även om det aldrig funnits tankar om att sluta skriva, så har det definitivt funnits tvivel kring om jag kommer kunna leva på musiken då jag haft en miljard extrajobb under hela mitt vuxna liv fram till för ett och ett halvt år sedan.
David: Jag har också jag alltid vetat att jag vill göra musik men jag har stundtals upplevt att det här formatet – att leverera en nästintill färdig hit efter bara en session i grupp med ofta helt nya personer – känts ganska hopplöst. Det är ett sådant otroligt tempo i branschen, som kräver både erfarenhet och mod om man vill lägga mer tid och energi på den musiken man skapar. Att våga ringa upp någon och be om en extra dag för att arbeta vidare, något som tar tid från deras schema som kanske är tajt för att få ihop både livet och hyran. Jag har funderat mycket över om jag mår bra av att skapa på det här sättet.
Isa: För vissa passar det jättebra att jobba så, men jag känner personligen inte att det är min styrka. De bästa låtarna kommer oftast inte till mig under de förutsättningarna. Sen vet man ju aldrig och jag vill bli bättre på att kasta mig ut och bli bekväm i det.
David: Om man är en person som behöver lite mer lugn och ro, så jobbar man definitivt mer i uppförsbacke med det här upplägget som branschen skapat.
Vad tror ni är viktigast för att kunna leverera som låtskrivare?
Isa: Jag tror att de bästa låtarna skrivs för att tillfredsställa sig själv. Jag behöver vara min egen måttstock. Jag tror att det är lätt som låtskrivare att snegla på annan musik och börja anpassa sig till hur saker låter idag men i längden tror jag man vinner på att göra saker man själv tycker om.
David: Kreatörer är ett ängsligt folk, eftersom man känner att man blottar så mycket av sig själv i sin musik. Man identifierar sig med det man skapar. Om man då får kritik kan det kännas som att någon kritiserat ens själ – det känns så nära. För mig handlar det mycket om att skapa rätt förutsättningar för mig själv att skapa.
Isa: Som den här klyschan om att man skriver bäst när man mår dåligt; visst finns det några exempel, men det funkar ju inte om man ska ha det här som yrke. Man måste ta hand om sig.
David: På alla sätt. Psykiskt och fysiskt.
Isa: Ja, du brukar ju ibland gå iväg mitt i en session och börja hoppa upp och ner.
David: Haha, ja men jag behöver det. Min kropp behöver vakna och göra fysiska grejer för att få ut ångest, bli lugn och hitta fokus. Det är del av min rutin.
Isa: Pauser är så viktigt! Jag är själv inte alltid så bra med det, jag fastnar lätt och sitter och nöter maniskt. Men när man väl tar en paus, gör något annat och plockar upp tråden igen så kan det där man kämpat med plötsligt bara falla på plats.
David: En viktig grej för mig är att inte boka in för många ”chans-sessions” men bara nytt folk och tidspress. Samtidigt är det en balansgång för hade jag inte gjort sådana sessions alls hade jag inte funnit Isa och Cornelia och vårt samarbete. Men om jag gör det vill jag gärna boka in en extra dag från start, så att man inte behöver känna sig stressad från start. Då finns också utrymme att sova på saken, och förhoppningsvis se med nya ögon på det man skapat dagen innan.
Vad händer härnäst?
David: Mycket! Det är en rätt stressig period just nu. Samtidigt har man fått lite extra luft under vingarna så då är det lättare att hinna med allt.
Isa: Ja, allt är väldigt kul nu! Dels har vi ett gäng låtar att skriva klart till Cornelia, sen åker vi ju väldigt snart till Turin för att uppleva Eurovision på plats.
Med bara veckor kvar till att Eurovision Song Contest avgörs önskar Stim stort lycka till i tävlingen. Den 14 maj vet vi om Hold Me Closer intar Europa på samma sätt som den hittills fångat svenska folket.
