Vi ställde några frågor till Gunnar Petri, doktor i juridik som varit såväl vd som ordförande för Stim. Petri har en lång bakgrund inom svensk statsförvaltning och har skrivit flera böcker om upphovsrätt.
Först och främst: Vad är upphovsrätt?
– Upphovsrätten är en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och av Sveriges regeringsform. Den innebär, enkelt uttryckt, att skaparen av ett verk – exempelvis ett musikstycke – kan bestämma över hur verket används. Ingen får använda verket utan skaparens (eller den som företräder skaparen) uttryckliga medgivande.
Varifrån kommer tanken om en upphovsrätt?
– På senmedeltiden vidareutvecklade Gutenberg tryckpressen vilket möjliggjorde illojal konkurrens inom boktryckarskrået. När någon med stor kostnad lagt upp ett verk som blev en succé kunde en annan med tryckpressens hjälp kopiera den förste och beröva honom hans vinst. Det blev ohållbart och resulterade i privilegier mot eftertryck för enskilda verk som kunde gälla i fem, tio eller femton år och ibland ännu längre. Upphovsrätten är ett barn av upplysningstiden som tog fart i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.
Var skedde detta först?
– England var först, mycket tack vare den engelske filosofen John Locke. För Locke var samhället ett fördrag mellan myndiga människor som hade en naturlig rätt till medbestämmande, yttrandefrihet och äganderätt till vad de själva skapade. Lockes inflytande ledde till att censuren avskaffades och till att England redan 1710 fick världens första upphovsrättslag. Författare fick en av boktryckarna oberoende individuell rätt till sina verk under en viss tid. Först 1793, det vill säga efter revolutionen, fick Frankrike sin upphovsrättslag som gav författare livslång rätt till sina verk och därefter följde land efter land i Europa efter.
När kom upphovsrätten till Sverige?
– De upplysningsmän som skapade det nya Sverige efter statskuppen 1809 var väl pålästa om vad som gällde i England och Frankrike. De bidrog till att författare fick i princip evig rätt till sina verk i 1810 års svenska tryckfrihetsförordning.
Finns det någon koppling mellan upphovsrätt och yttrandefrihet?
– Absolut, i allra högsta grad. I tryckfrihetsordningen från 1810 finns mycket tydliga paralleller mellan yttrandefrihet och upphovsrätt. I ett censursamhälle är det censorn som bestämmer om ett verk ska få publiceras och i så fall i vilket skick. Därmed berövas upphovspersonen redan från början kontrollen över sitt verk. Det fria ordet och den öppna diskussionen är demokratins kärna. Då måste man också kunna veta vem som är avsändare av ett budskap, och avsändaren måste veta att hennes verk inte förvanskas och att hon har rätt att förknippas med sitt verk.
Gäller den kopplingen även på internet?
– Självklart gör den det. Internet kan bara bli ett fungerande forum för konstens och ordets frihet om upphovsrätten respekteras. Utan fungerande rättigheter för upphovspersonerna blir internet en flod av fake news, anonyma budskap och manipulerade strömningar.
Betyder det att en fungerande upphovsrätt bara kan finnas i demokratiska länder?
– Ja, i princip är det så. För att upphovspersonen ska kunna göra sina rättigheter gällande krävs en fungerande rättsstat med oberoende domstolar, skydd mot plagiat och sanktioner mot upphovsrättsintrång. Men rättsstaten behöver också för sin överlevnad stöd av det fria ordet och av oberoende upphovspersoner. Utan en öppen debatt där argument kan prövas och brytas emot varandra förtvinar rättsstaten. Dess auktoritet bygger på att medborgarna hela tiden försvarar det skydd den ger dem. Även i en despotiskt styrd stat kan lagar gälla, domstolar döma och rätt skipas. Men en despoti är själva motsatsen till en rättsstat. Och i despotier finns ingen upphovsrätt.
Kan vi i dag betrakta kampen om upphovsrätten som ”vunnen” och i stället fokusera på andra viktiga frågor?
– Det vore olyckligt om vi lutade oss tillbaka. De som utnyttjar och tjänar pengar på upphovspersoners verk har alltid motsatt sig upphovsrättens tillämpning på just deras områden. Så gjorde i tur och ordning grammofonindustrin, filmproducenterna, radioföretagen och TV-industrin och så har nya distributörer av musik och andra kulturyttringar fortsatt att göra fram till dagens digitala tidevarv. Så mitt budskap är att upphovsrätten alltid måste försvaras – utan en modern upphovsrätt som är anpassad till dagens verklighet riskerar stora kulturella och ekonomiska värden att gå om intet. Det är viktigare än på mycket länge nu när musikskapare runt om i världen får svårt att klara sin försörjning som en konsekvens av Corona-krisen.
Foto: Axess TV
