Idrottslåtar för alla
Musik och idrott hör ihop − det är känt sedan länge. Åratal innan Nacka Skoglund förkroppsligade kärleksaffären mellan sport och skönsång i fotbollsdängan Vi hänger med från 1958, så hade musiken letat sig upp på läktarna.
Sveriges allra första allsång skedde faktiskt i samband med ett sportevenemang, på Stadion i Stockholm år 1927. Då ledde den kände revymannen Ernst Rolf publiken i gemensam sång inför en landskamp i fotboll.
Bandet mellan musik och idrott har sedan dess bara vuxit sig starkare. Idag har varje lag och idrottsevenemang värt namnet en egen låt. Till och med domarna har egna låtar. I en intervju med tidningen Café avslöjade den svenska världsfotbollsdomaren Jonas Eriksson att han och hans kollegor alltid lyssnar på Gun's and Roses Sweet Child o’ Mine för att få rätt energi innan de äntrar planen.
Oavsett om det rör sig om specialskrivna låtar som Heja Blåvitt, anammade supporterhymner som Just idag är jag stark och You’ll Never Walk Alone eller läktarfavoriter som Seven Nation Army är idrottsarenan en plats där musiken lever och frodas.
Om du tvivlar kan du fundera en stund på att världens största konsert varje år sker vid amerikanska fotbollsfinalen Super Bowls halvtidsshow.
Robert Gehring är chef för Stims medlems-, förlags-och kundservice. Han är också erfaren kompositör och har bland annat skrivit musik på uppdrag av Leksands IF.
− Inom idrotten används musiken för att skapa en känsla av samhörighet, den knyter klubben och besökarna samman. Det är mycket stolthet när man står tillsammans och sjunger, säger han.
Att publikens engagemang även har effekt på hur idrottare presterar är väldokumenterat. När Pia Sundhage summerade framgångarna för det svenska fotbollslandslaget i EM 2013 lyfte hon fram den tolfte spelaren – publiken – som direkt avgörande.
− Man ska inte underskatta effekten det har på spelarna att ha en egen låt som boostar laget när de går in på planen eller isen. Det ger en känsla av eufori, att nu flyter det, säger Robert.
Den officiella låten till fotbolls-EM 2013 hette Winning Ground och skrevs bland annat av Eric Saade, som också framförde låten. Han blev den andra svensken, efter E-type som skrev Champione 2000 till fotbolls-EM 2000, att få den äran.
Den mesta kända svenska låten som skrivits till ett idrottsevenemang är antagligen GES:s låt När vi gräver guld i USA till fotbolls-VM 1994. Men traditionen att specialskriva musik till mästerskap går ända tillbaka till 1950. Då spelade Andrew Walters trio och Tompa Jahn in den svängiga Svenska landslaget i landsflykt till fotbolls-VM i Brasilien.
− Om man tittar på företeelsen idrottslåtar är det skillnad på specialskrivna hyllningslåtar och allmänna pepplåtar. Det är inte så att kompositörer sitter och skriver idrottslåtar bara sådär. Man får ett uppdrag att skriva en låt till ett lag eller ett evenemang, säger Robert.
För att hitta rätt sound på låten skickar beställaren referenslåtar som de vill att den nya låten ska låta som. Ofta klassiker som Seven Nation Army och Eye of the Tiger, som de vet fungerar.
− De låtarna har vissa delar som sticker ut, det finns en tydlig dynamik och oftast ett riffbetonat komp. Och i allmänhet finns det ett syfte bakom varför man vill ha en ny låt − klubben vill utvecklas. Min uppfattning är att de har låtar som lever kvar väldigt länge och vill pröva något nytt för att inkludera nya människor.
Om man ska skriva en låt till en idrottsklubb finns det en sak som Robert Gehring menar är direkt avgörande för att låten ska vara framgångsrik: supportrarna.
− De har egna idéer om hur saker och ting ska vara och det är viktigt att ha en dialog med supporterklubben om man vill att låten ska användas. Det finns exempel på låtar som klacken har saboterat. Det gäller att ta input från dem så de känner sig delaktiga.
Måste texten i idrottslåtar vara dålig?
− Jag vet faktiskt inte varför det är så svårt att skriva en hyllningslåt. Man kanske vet att beställaren inte ställer så höga krav, bara publiken kan sjunga och att texten har en anknytning till klubben och vissa namngiva spelare. En som sticker ut där är Joel Almes hyllningslåt till IFK Göteborg Snart skiner Poseidon, som har väldigt fin text.
Vad behöver en idrottslåt för att vara framgångsrik?
− Om det går bra för laget är det bra, då kan man pumpa ut låten oftare. Men annars handlar det mycket om att den ska vara så pass enkel att den sätter sig direkt så att folk kan sjunga med. Om man tittar på allmänheten som går på matcherna är det de enkla låtarna, som kanske inte ens har en koppling till klubben, som är populära.
Det finns två händelser som för evigt har förändrat livet på läktaren. Den första är fotbolls-VM i Mexiko 1986 när hyllningsgesten ”vågen” fick sitt stora genombrott. Den andra är en Champions League-match mellan Club Brugge och Milan den 22 oktober 2003. Det sägs att det var då som Brugge-supportrarna Blue Army − för att fira matchens enda mål − skrålade riffet i Seven Nation Army på en idrottsarena för fösta gången. Resten är historia.
Vad är grejen med Seven Nation Army?
− Tittar man på elementen i låten så är det väldigt repetitiva och enkla grunder. Ett signifikant trumbeat och en ”hookig” grundmelodi som fäster direkt. Precis som i Blurs Song 2, ett beat som inte har för mycket variation och så är det riffbaserat. Det ska inte vara för svårt.
Läs mer om Joel Almes Snart skiner Poseidon i vår kortintervju med honom.
Text: Anders Löf
Illustration: Sara-Mara/Söderberg Agentur (bilden redigerad i efterhand)
Artikeln ursprungligen publicerad i Stim-Magasinet #1 2015
Det finns idrottslåtar och så finns det idrottslåtar
Låtar som snarare får ögonen att tåras än plusen att öka. När Joel Almes Snart skiner Poseidon spelas finns inte en torr kind bland IFK Göteborgs fans.
Det finns en tradition av vemodiga ballader bland fotbollssupportrar. Bajen har Just i dag är jag stark odödligt framförd av Kenta Gustafsson, Gais har Gårdakvarnar och skit med Håkan Hellström och IFK Göteborg har Snart skiner Poseidon med Joel Alme.
− Jag har alltid varit IFK-supporter, men kanske inte lika hängiven som några av mina vänner. Det var 2009 som IFK hade gått ut med att de ville ha en ny inmarschlåt. Då hörde en kompis som är med i supporterklubben av sig och frågade om de inte kunde få en låt av mig.
Joel blev smickrad, och på tåget mellan Stockholm och Göteborg skrev han om texten till sin låt A Young Summers Youth. Den nya texten handlade om känslan av att gå på fotboll och se IFK Göteborg spela när man var liten.
− Jag spelade in den i studion på en dag. Senare började låten skickas runt bland fansidor och supportar. IFK märkte att folk gillade den så de plockade upp den. Det var kul eftersom det är ett annat forum än jag är van vid.
Sedan dess har låten fått ett eget liv.
− Det blev lite som att jag gav bort den, det är inte min låt längre. Jag kan gå på matcher och stå och sjunga med som alla andra, det är ingen som vet vem jag är. Jag har lämnat låten där.
Varför tror du låten är så uppskattad?
− Jag vet inte riktigt varför de tog min låt till sig, kanske för att IFK är ett familjärt lag, lite arbetarklass.
Men det var inte alla som uppskattade att klubben fick en ny låt.
− Det finns ett Youtube-klipp med en riktig gammal IFK-supporter av den gamla skolan. Han sade att den nya låten var värsta skiten och sedan spelade han deras gamla låt Heja Blåvitt och förklarade att det här är grejer det. Det var helt underbart.