1987: Fler tv-kanaler och bärbar musik

Den klassiska konflikten

1980-talets Sverige var en tid av nytänkande och nya musikstilar. Den svenska Riksbanken tog bort kreditregleringen hösten 1985 vilket tillät bankerna att frikostigt låna ut pengar till yuppies och finansvalpar som spekulerade i fastigheter och hyllade nyliberalism, medan synthare och hårdrockare jagade varandra körandes mopeder på grusgångar med ihop- rullade Okejtidningar som tillhyggen.

En friare eter

Definitionen av ”överallt” ändrade karaktär, då medielandskapet förändrades – från det statliga monopolet bestående av en huvudman för både radio och tv, till en uppsjö av kanaler och lagringsmedier. Frikyrkliga grupper, de stora folkrörelserna och föreningslivet kunde nu nyttja närradio för att nå ut till, utbilda och underhålla anhängare i närheten. Sveriges Radio hade själva sedan mitten av 1970-talet byggt ut radionätet med 25 lokala stationer, och bruket av närradio reglerades permanent från och med 1982 då det beslutades att närradioförening- arna inte längre fick ha radio och musik som huvudsyfte. Många av de populära närradiosta- tionerna tvingades lägga ner. Stim slöt avtal med de olika oberoende aktörerna som fick betala licens för det musikaliska innehållet. Än så länge vågade få föreslå att även kommersiella aktörer skulle få sända på radionätet, men utvecklingen barkade tveklöst åt det hållet.

Ännu fler aktörer

Tv-monopolet började också utmanas när TV3, en svensk reklamfinansierad kanal grundad av medieentreprenören Jan Stenbeck, startade sina sändningar från London för att undkomma hade kunnat få in utländsk radio och tv genom kablar och satelliter sedan ett par år tillbaka och somliga politiker gick så långt som att förespråka förbud, böter och fängelse för de företag och individer som kringgick mediemonopolet genom att sälja parabolmottagare. Stims representanter åkte över till TV3:s huvudkontor och inledde hårda förhandlingar gällande rätten att använda upphovsrättskyddad musik, och samtidigt knackade Sveriges Television på dörren på huvudkontoret i Stockholm för att omförhandla sina avtal. Den gamla ordningen hotades av myriader av gamla och nya aktörer. Alla ville ha en större del av kakan men få ville betala.

Från band till band

Enskilda musikkonsumenter hade under samma period fått nya möjligheter att reflektera över sin betalningsvilja. Begreppet ”privatkopiering” hade ekat i den ekonomiska debatten sedan 1965 då rull- och bandspelare skapat möjligheten för lyssnarna att spela in och av musik från radio och fonogram. Under 1980-talet växte problematiken när Sonys bärbara kassettspelare ”Walkman” lanserats. I Sverige blev den mer känd som en ”freestyle” och det såldes upp- skattningsvis fyra miljoner spelare under 1980-talet. I viss mån blev musikbranschen kompenserade för bortfallet av intäkter då det mellan åren 1982–1993 infördes en kassettskatt, där Stim var med och delade på intäkterna från denna.

Musikvideo dygnet runt

Konsumtionen av musik förändrades på ytterligare ett sätt under denna period. Den amerikanska musikvideokanalen MTV sjösatte i augusti 1987 en europeisk motsvarighet där den filmsatta musiken spelades dygnet runt. Dåtidens svenska hårdrockssensation Europe spelades flitigt med singlarna från genombrottsskivan ”The Final Countdown”.