1948: Skivor och television

Det är en av raderna i Povel Ramels visa ”Farsan och morsan bor på vischan”, där han hade översatt en populär slagdänga från USA som släppts 1947. Povel sjöng den själv året därpå på en inspelning som släpptes på 78-varvare till försäljning. Vid ungefär samma tid nådde han även framgång med andra låtar, som till exempel ”Tjo vad det var livat i holken i lördags”. Text- och revyförfattaren, kompositören, pianisten och sångaren Povel Ramel var en ny typ av representant för musiklivet i Sverige, där populärmusik och jazz brett ut sig i samtiden och tagit plats vid sidan om den ”seriösa” musiken.

Välståndet växer

Sverige blev under efterkrigstiden ett land som likt många andra präglades av framtidstro. Politiskt sjösattes sociala program som skulle skapa trygghet och bättre levnadsstandard i form av allmän sjukförsäkring, barnbidrag och utökad semester. Samtidigt bidrog de stora inhemska industrierna till en god konjunktur och framgångsrik export till ett krigstrött Europa. Kort sagt – det gick bra nu.

Lyssnandet tar nästa steg

Populärmusiken och dess grammofonskivor hade sedan 1930-talet blivit en allt större marknad inom musikbranschen. ”Skivsamlare” blev ett nytt uttryck för att beskriva musikälskare som ägnade sig åt att skaffa ett ”plattotek”. Men på ”stenkakorna”, rymdes bara mellan 3–5 minuter inspelad musik och materialet snabbt nöttes ner av den tidens tunga skivspelarnålar som satt på grammofonerna. Men detta skulle snart komma att förändras. 1948 lanseras de nya vinylskivorna LP och EP i USA och 1950 utkom den första svenskproducerade utgåvan. I stället för 78 varv kunde skivorna graveras i 33 1/3 och 45 varv, vilket avsevärt ökade spellängden på skivorna, och mer tid innebar mer musik! Och även fler inkomstkällor för Stim att hålla reda på. 1943 hade sällskapet Svenska kompositörer av populärmusik (Skap) tagit plats i Stims styrelse. Medlemmarna var nu inte bara av den äldre typen av kompositörer, organisationen skulle nu även stötta textförfattare och andra musikmakares arbete och rättigheter.

Ny teknik och nya inkomster

Acceptansen för tonsättarnas upphovsrätt stärktes kontinuerligt. Ett exempel är när skyddstiden 1946 förlängdes från 30 till 35 år efter det att en upphovsman har avlidit. Genom den gemensamma Nordisk Copyright Bureau, kunde de nordiska ländernas sällskap inkassera och fördela ersättningar för de så kallade mekaniska licenserna för musikåtergivning. Det innebar skivförsäljning samt musik som användes i film och det nya medium som hade seglat upp – televisionen. Sedan 1930-talet hade tekniken utvecklats runt om i världen och i Sverige inleddes försök med tv-sändningar 1947. Men det skulle dröja tills september 1956 innan reguljära sändningar startades. På samma sätt som Stim hade avtalat om att tonsättare skulle ha ersättning för att deras alster spelades i radion, kom avtalen även för när musik spelades i tv-sändningar. Licensen omfattade direktsända konserter med musik, men även när tv-programmen musiksattes med Stim-medlemmarnas kompositioner, samt vinjetter och andra musikstycken som användes i programutbudet.